Min syster är expert på att bli rastlös, hon måste ha något för händerna konstant. Jag har helt klart liknande drag, men hon är snäppet värre än mig. Och självklart är det inget undantag bara för att hon är hemma hos och hälsar på, självklart kom den krypande efter några minuters sitta-still-utan-att-göra-något. Då gäller det att agera snabbt, vilket jag gjorde med förslaget om vi skulle åka och titta på vår kolonilott. Hon nappade direkt och inom några minuter satt vi i bilen på väg mot Ystads risigaste kolonilotter.
Hon tyckte den var fin, men skräpig… Det förvånade mig inte alls, den är skräpig. Men jag har inte haft så mycket möjligheter att gå dit och om jag ska vara helt ärlig har jag tyckt det varit lite läskigt att gå dit själv. Stugan är så snuskigt otäck eftersom det har bott någon där, eller rättare sagt gryningspyromanen. Efter det han åkte fast bakom lås och bom vet man ju inte vem som har passat på att ta över hanns lilla kryp in. Vi ska inte prata om olika smådjur som kan ha fattat tycke för den lilla stugan och alla dess härliga gamla madrasser som låg i högar på golvet, fy säger jag bara.
Men syrran tittade på snusket och sa sedan att hon tyckte att vi skulle städa. Så in i bilen igen, körde till närmsta affär och införskaffade sopsäckar och handskar. Sedan fanns det ingen återvändo och fy fasiken vad äckligt det var. En sådan massa snusk en människa kan lämna efter sig. Vi hittade allt från blodigt papper till gamla kanyler. Men nu är det gjort, allt skräp är ute! Nu är det bara att plocka dit skurhink, såpa och en rotborste och kura rent skiten riktigt ordentligt. Till våren får vi måla om väggarna och lägga ett nytt golv, då blir stugan vår och så mycket mer tilltalande.
Tack syrran för ditt stöd och dina starka armar.
Sturkas 