Mat för dagen och om att bunkra

Jag tror att det var Astrid Lindgren som en gång berättade att allt sedan andra världskriget har hon haft svårt att inte bunkra mat. Hon har alltid haft svårt att gå förbi extrapriser gällande torrvaror och konserver utan att köpa några extra. Rädslan över att en dag stå utan mat var ett resultat av många hårda år utan mat för dagen.

Dessa ord har jag alltid kommit ihåg och jag minns att jag inte riktigt förstod varför hon inte bara kunde släppa det där med att bunkra mat så pass lång tid efter krigets slut. Men nu så har jag full förståelse över hennes rädsla av att en dag stå med ett tomt skafferi. Inte för att jag har levat utan mat i den utsträckning som de gjorde i efterkrigstidens Sverige. Men jag vet vad det innebär att räkna köttbullarna och ge fler till Eva än till mig. Jag vet hur det känns att äta sin egen smörgås utan pålägg så att man kan spara det till barnen istället. Jag vet hur det känns att blanda ut det sista i förpackningen av de passerade tomaterna för att man inte vill låta något gå en förlorat. Jag vet hur det känns då man sätter regler på hur mycket man får ta av matvarorna i kylen så att inte barnen ska ta för mycket, det måste ju räcka minst veckan ut, annars står kylen tom.

Jag har aldrig svultit, jag har alltid haft mat på bordet, men det har varit perioder då det har varit riktigt tufft. Men sedan jag blev ensam ansvarig över mina utgifter har jag fått en helt annan koll. Jag storhandlar en gång i månaden och så handlar jag färskvaror ca en gång i veckan för att ha koll på utgifterna. Att jag prioriterar Eva är en självklarhet och visst kan det vara så att jag hellre ger henne köttbullarna och att jag själv tar fler potatisar istället för att dra ned på utgifterna.

Jag lever under ständig skräck att jag ska ta ett par steg tillbaka och att mitt skafferi åter ska gapa tomt. Det resulterar tyvärr inte enbart i bättre planering utan även i ett nästan lite sjukligt beteende i att bunkra mat. Har jag inte minst fem stycken förpackningar av krossade tomater, minst ett oöppnat kaffepaket, minst ett paket fruset Bregott i frysen och en hel del mer känner jag hur paniken kommer krypande. Mitt skafferi ska stå fullt för det är min säkerhet då de dåliga dagarna kommer, de riktigt dåliga dagarna. Kan jag hålla hyllorna fulla med mat så klarar vi av en lite längre period av sämre ekonomi utan att behöva stå utan mat. Den dagen jag kan släppa min kontroll över mängden i skafferiet och frysen, den dagen är min lyckodag!img_2451

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s