Vår hund Lucifer

Allt sedan lilla Bubblan kom till oss har vår finna hund hamnat lite i skymundan, inte i våra hjärtan, men här, i de sociala medierna. så därför tänkte jag tillägna detta inlägg till Lusen, världens finaste och snällaste schäfer.

IMG_0613 IMG_0862 IMG_0811 IMG_0717 IMG_0534 IMG_0480 IMG_0525 IMG_0357 IMG_0021 IMG_0008 IMG_0035 IMG_0826 IMG_0557

Lusen + Bubblan = Sant!

Vi har två bästa vänner här hemma, Lusen och Bubblan. Oj vad de tycker om varandra. Bubblan har sedan en månad tillbaka börjat se Lusen på riktigt. Hon hoar som en liten underlig uggla då han kommer in i samma rum. Och han bara tvättar och tvättar henne, gärna i hela ansiktet. På morgonen säger jag till Lusen: Kom Lusen, säg godmorgon till Bubblan! Han kommer genast, viftandes på svansen och med nosen redo att lukta och tvätta henne. Hon skrattar och försöker fånga hans nos, gärna med fingrarna i näsborrarna.

Jag hoppas att denna vänskap kommer hålla i sig och att Lusen visar på tålamod då hon blir större, snabbare, självgående och framför allt starkare i sina nypor. Som tur är är han världens finaste hund som avgudar barnen i huset.

Sjukskriven – Inget för Lusen

Att vara en ettårig schäfer är nästan alltid kul, bortsätt ifrån då jag är hemma och sjukskriven. Nu då jag är hemma och sjukskriven är Lusen hemma med mig, vilket funkar ganska bra. Jag haltar iväg på små korta promenader med honom, annars så liger han med mig i sängen och slappar. Men idag var det som om han fått nog, han ville inte va sjukskriven mer. Vart än jag gick följde han efter mig och gjorde konstiga ljud och bara stirrade på mig. Jag började nästan gråta av hjälplöshet…det ända han ville va ju att leka med mig. Tillslut tog jag mod till mig och bestämde mig för att ta mig ner till havet med honom, jag fick gå långsamt helt enkelt. Jag tror att jag aldrig har skådat en sådan glad hund. Började nästan gråta då också…misstänker att det kan vara hormonerna i mig som spökar.

Lusen gräver Ystads största hål

Höst, höst min älskade höst

Det blir mer och mer höst ute och jag måste säga att jag gillar det. Luften är så frisk och när solen skiner är det varmt och skönt. Jag gillar att titta på naturens förändring, allt får så vackra färger. Plocka kastanjer och rönnbär skulle jag vilja göra… Det får nog bli en tur till skogen med Lucifer i helgen.

Lucifer under ett så vackert kastanjeträd

Hösten är här

För en stund sedan var jag ute med Lucifer på en kortis. Först blåst, sedan regn och ett snabbt byte till sol. Luften är klar och så mycket lättare att andas, riktigt fin höstluft. Nu är det höst och Lucifer tassar fram genom höstlöven. Jag försöker fokusera på min andning och se allt det fina och bra runtomkring mig, inte alla räkningar och otäcka siffror.

Lucifer i höstlöv

Lusen i Kungsparken

Lucifer följer numera med mig till jobbet varje gång jag åker in till Malmökontoret. Vårt kontor ligger väldigt nära Kungsparken där han älskar att gå och nosa och leta pinnar. Idag är det blåsigt och ett så typiskt höstväder, men vindarna är ännu varma. Det är som om blåsten piggar upp min älskade hund som känner sig stor och farlig då han har ett sådant fint jaktbyte i munnen som en liten pinne.

Farliga Lusen

Hundfödelsedag – Lucifer 1 år

Oj oj oj vad tiden springer iväg för ca elva månader sedan tittade jag in på blocket.se under lunchen. Jag och mannen hade under en längre tid fantiserat om att skaffa hund men ville vänta tills vi fått barn osv. Jag vet inte än idag varför gick jag in på djur/hundar till salu, men det var just det jag gjorde. Och där fanns han, lilla lilla Lusen. Ett foto på fyra små schäfervalpar, en var alldeles långhårig och fin, det var han!!! Vi mailade på annonsen på fredag kväll, fick svar på lördag förmiddag och åkte och tittade på honom på lördag eftermiddag. När vi satt i bilen hem hade vi sällskap av en liten dunboll som idag är en älskad familjemedlem.

Översta bilden är det en Lill-Lus, så gudomligt söt. Bilden nedan är det en Stor-Lus, så snygg!! Grattis på 1-årsdagen fina Lucifer, love you!

Ajjöckkemn