Finaste Jämtlandsgarnet

Idag fick jag ett underbart packet på posten. Fick kanske är fel uttryck, jag har köpt ett fantastiskt härligt ullgarn från Jämtlandsfår. Det är en svensk merinokorsning som ger en mycket finfibrig ull, väldigt mjuk och sticks inte. Jag har köpt garnet från fina Solkustens Spinnverkstad som drivs av en gammal Järnabo. Det levererades i ett fint inslaget paket ihop tejpat med deras logga, snyggt!

Tro det eller ej, det är dags för ännu en babykofta. Det är galet vad många barn det föds just nu både bland vänner och syskon. Nu är det en av mina finaste barndomsvänner som väntar barn nummer två. Min vän är mycket medveten konsument och vill klä sina barn i naturmaterial som är giftfria vilket jag har fullförståelse för. Detta garn är självklart helt fritt från gifter och är enbart ren ull från fåret. Solkustens Spinnverkstad spinner enbart garn i fårets egna färger, man kan alltså enbart köpa naturvit, grå, svart och två olika nyanser brunt. Det är en otroligt lyxig känsla att få sticka i något som är så full av kvalité och omtanke om fåren ullen kommer från. Helt svensktillverkat, fåren betar och lever i Sverige och garnet är spunnet i Sverige – kvalité!

Det kostar därefter också, men handlar det enbart om en babykofta är det helt klart värt slanten och även jag har råd med detta. Det ska bli fint att få lägga upp maskorna till denna kofta. Att från maska till maska sticka in tankar och kärlek till den lilla, hens mor och bror.

Ett litet plus med att beställa garn från ett företag som enbart jobbar i ren fårull är att mina katter öppnar paketet åt mig och sedan tvättar Stina garnhärvan med kärlek och omtanke…fullsizerenderfullsizerenderfullsizerender

Annonser

Kofta till en liten

För ett par veckor sedan föddes ännu en flicka i vår familj. Min bror och hans fru fick sitt andra barn, en vacker flicka som nu är döpt efter vår mor. Det känns som om det enda jag gjort på sista tiden är att sticka små babygarnityr så denna gången fick det bli något helt annat. Jag valde att sticka en kofta ur boken Sparat skriven av Celia B. Dackenberg. Den minsta storleken är från 3 månader och jag valde ett lite tunnare garn, så förhoppningsvis kan lilla brorsdotter ha den ganska så snart.

Det är en rolig kofta att sticka. Ett mossmönster stickas över hela koftan som är i ett stycke. Det var roligt att även välja en annan färg än de typiska babyfärgerna och ännu roligare att få välja lite färgglada knappar. Jag hoppas att den ska värma liten under kalla höst och vinterdagar.fullsizerenderimg_2308

En kasse glädje

Att ha stickning som livselixir och terapi kan vara en kostsam historia då fina garner oftast är dyra. Som ni säkert förstår är inte det passande för en fattig mamma som jobbar med att bli skuldfri. Men stickningen är det jag har under ensamma kvällar och det är det jag ser framemot under långa dagar med arbete och vardagsbestyr. Stickningen ger min estetiska sida utmaningar och möjligheter till att utvecklas. Att jag för bara lite mer än fyra år sedan enbart stickade långa, smala halsdukar och enklare tumvantar känns främmande. Stickningen för mig är att unna mig något extra, något som skänker mig glädje, ro och lyx i vardagen.

Jag har löst garnfrågan genom att kompromissa. Ibland köper jag väldigt billiga garner som är inom en viss stickkrets inte okej att införskaffa. Det på grund av att leverantörerna också ger bort gratis stickmönster som allt för för ofta har kopierats av redan befintliga mönster som säljs av den som ritat dem. Självklart inte okej, men dessvärre måste jag även se till min egna plånbok. Men jag köper också väldigt mycket garn via en sälj-Facebooksida vi har här i Järna och det till väldigt bra priser för kvalitétsgarner.

Men det jag tycker är vackrast bland garner är växtfärgat ullgarn. Det är ett levande garn som ger en färgnyans som är omöjlig att efterlikna i stora skalor. Om jag hade tiden och kunskapen skulle jag färga själv och vem vet, kanske är det möjligt då småbarnsåren är över.

Då kan ni förstå min glädje över att idag ha köpt en hel påse med växtfärgat garn av en kvinna som färgat det själv med växter från kök och natur. Det är så mycket att jag kommer kunna sticka koftor till både mig och Eva och jag betalade enbart 250:- för allt och fick det dessutom hemkört.

Tänk att en kasse med garn kan inbringa en så stor glädje!fullsizerender

Isländska stickade tröjor

Jag har ju varit så dålig på att blogga ett tag och har därför inte hunnit blogga om det jag stickat under det gångna året. Jag har tänkt att jag efterhand kan skriva lite om mina stickade alster och visa bilder, så där lite pö om pö.

För ca 1,5 år sedan köpte jag léttlopi garn till en Islandströja som jag tänkte skulle bli till mig själv. Av någon konstig anledning har jag alltid trott att det ska vara så mycket svårare att sticka en tröja till mig själv, så fel jag har haft. Visst, det tar lite längre tid, men det är inte på något sätt svårare än att sticka till ett barn. Jag valde att för en gångs skull sticka i de färgerna som stod med i mönsterbeskrivningen, de var så vackra i sina bruna toner. Jag sparade garnerna i en låda i nästan ett år innan jag tog mod till mig och stickade tröjan till mig själv. Jag är så glad över att jag valde att sticka till mig själv och jag är riktigt nöjd med resultatet. Den blev lite kort i midjan, framförallt nu då jag gått upp i vikt sedan förra året. Men den funkar fint i alla fall, det måste den göra eftersom den är perfekt då det blir lite kallare till vintern.

När jag väl var klar med min egen blev jag sugen på att testa att göra en exakt likadan till Eva, men hon fick välja en färg bland de garner jag redan hade hemma, sådan jag köpt på loppisar. Hon valde ett mörklila garn och ett regnbågsfärgat, som är hennes favorit färg. Jag stickade exakt samma mönster och storlek jag gjort till mig, men med ett tunnare garn och med tunnare stickor, den blev perfekt till henne och hon tyckte inte ens att den var sticksig!

Om du är intresserad av att sticka samma tröja så hittar du både garn och stickbeskrivning på Järbos hemsida, längst ned på den länkade sidan, mönster nummer 91002.img_1212img_1219img_1240img_1238img_1221img_1244

Desperat rop på självständighet

Eva sover nu och kvar är jag, vaken med mina egna tankar. Det surrar, susar och plötsligt rasslar det till, kanske kom jag på det nu, den ultimata idén!

Jag är desperat, vill så gärna bli självständig, stå på egna ben och inte känna skuldernas tyngd. För det är så det är att leva med skulder och betalningsanmärkningar, det är en stor del av din självständighet som försvinner i och med den första betalningsanmärkningen. Jag har inte rätten att bestämma över mitt eget liv och det är enormt frustrerande.

Att inte ge upp, att kämpa och se framåt istället för bakåt, det är jag mästare på. Så snart Eva somnat för kvällen drar mitt huvud igång och tankarna flödar fritt i försöket att komma på hur jag på bästa sätt tar mig ur detta. Jag vägrar tro att det inte finns mer jag kan göra. Jag har funderat på att jag kanske kan sticka saker och sälja, inte kan man sätta ett så högt pris på det stickade, men många bäckar små, som man brukar säga. Jag har stickat vantar, testat att sticka och tova tofflor och nu stickar jag på en Pixielue i hopp om att jag kan sitta och massproducera här hemma om kvällarna. Men efter första kvällen med det eventuella stickprojektet ger jag upp, det tar för lång tid, garnet kostar för mycket och finns det någon som överhuvudtaget kommer köpa det jag stickat?

Nu har jag tagit beslutet att bli skuldfri, lägga upp en plan och jobba mot det målet. Det innebär att jag inte längre kan värja mig, jag har öppnat Pandoras ask, nu finns skulderna hos mig ständigt. Det är det sista jag tänker på innan jag lägger mig och det är det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen. Vill understryka att det inte enbart är en negativ känsla, många gånger känner jag en sådan styrka i mitt beslut att jag ska klara detta att jag nästintill får yrsel och tappar andan. Jag har ett jävlar anamma när det väl gäller. Men samtidigt är jag livrädd över att det inte kommer gå och jag känner hur orosfjärilen i mitt inre har vuxit och fladdrar allt oroligare.

Då är jag glad över min stickning, vet ni att det faktiskt är vetenskapligt bevisat att de som stickar är mindre stressade och finner lättare ett lugn. Så jag stänger nu ner datorn för kvällen och stickar vidare på min lilla Pixilue och drömmer mig bort till en värd av oändliga mängder av vackert garn och sköna fåtöljer ägnade enbart åt stickning.fullsizerender

Majas trädgårdskofta är klar

Vilken fröjd det har varit att sticka Majas trädgårdskofta. Då man tittar på den är den så ren och enkel i sitt typsnitt, men då man stickar den är det fullt av små tekniska finesser som har varit njutbara små utmaningar att klara av. Jag har fått repa upp mer än en gång och jag har svurit otaliga gånger då jag försökt sy ihop alla delarna vid montering av koftan. Men det har det varit värt!

Tyvärr var jag tvungen att sticka den i ett budgetvariant av garn, vilket jag i efterhand ångrar. Den känns lite tjock och tung, dessutom är jag inte helt nöjd med färgen. Målet är att spara ihop pengar till ett finare garn med en ljusare grön nyans och som dessutom är lite lättare. Men jag vill understryka att tyngden kan bero på att det är ett garn med 50% ull och 50% bomull vilket kan ha orsakat själva tyngden. Jag har självklart gjort den klassiska missen och mätt fel mellan avstånden för knapphålen, svårt att ändra på i efterhand. Så mellanrummet mellan de två översta knapparna stämmer inte, men så får det lov att bli på denna trädgårdskofta, inte mycket att göra åt.

Eva gillar koftan, mest för att den har fickor och att den inte sticks.

Jag tackar ännu en gång Celia B. Dackenberg för hennes fantastiska mönster ur hennes senaste bok Sagornas Stickbok. Jag rekommenderar den varmt till alla er som älskar sagor och stickning!

fullsizerenderimg_2038fullsizerenderimg_2212

Babygarnityr i mängder

Jag har verkligen inte skött mitt bloggande alls, allt för långa uppehåll för att det ska kännas riktigt bra. Men som sagt, det ska det bli ändring på. En del i den planen är att göra om bloggen lite, ändra dess utseende och vässa innehållet till viss del. Det innebär ett visst arbete från min sida och så har jag även frågat om hjälp av min systerdotter som eventuellt ska skissa på en bild som jag ska använda mig av här i bloggen.

Så medan jag tålmodigt väntar på hennes förslag tänkte jag att jag kan ju visa lite av det jag stickat på sista tiden. Det har blivit en hel del och eftersom jag varit så dålig på att blogga om det har jag lite av vare att visa här i bloggen, vilket är kul.

Två av mina syskon har fått barn, en liten pojke föddes i vintras och en liten flicka bara för en månad sedan. Självklart kunde jag inte låta bli att sticka varsitt litet babygarnityr till dem båda och den underbara elefanten Elijah. En vän och bror till en kollega till mig fick barn här om dagen och självklart kunde jag inte låta bli att sticka ett litet set till henne också. Jag har stickat mönster ur Celia B. Dackenbergs fina bok Små stickade kläder från vår barndom SPARAT. Det är en fröjd att sticka efter Celias mönster och att läsa texterna till varje mönster är verkligen givande. En bok jag varmt kan rekommendera för er som vill sticka kläder hämtade från 30- och 40-talet.

Som om detta inte vore nog, min storebror väntar sitt andra barn, en flicka som ska komma vilken dag som helst nu. Så självklart stickar jag på ännu en kofta, men nu i en annan modell och lite större då jag inte kommer hinna klart innan tösen är här.

Det har varit riktigt roligt att sticka dessa små garnityr och ett mycket bra sätt att kunna ge bort något unikt och personligt utan att det har behövt kosta skjortan.

fullsizerender

img_2121

img_1956

Klänningen och elefanten Elijah

Jag har hunnit med en heldel på stickfronten sedan november (innan mitt blogguppehåll) och det på grund av att jag har stickat mycket babykläder. Det är bra med babykläder då jag kan testa många olika tekniker men ändå bli klar ganska så snabbt med plagget. Men det roligaste är att få sticka till barnen, det är så uppskattat av föräldrarna att få handstickade plagg som enbart är stickade för just deras barn. 

Det är egentligen inget problem att hitta någon att sticka till, men det tar ganska så lång tid att sticka lite mer komplicerade plagg så jag väljer mina mottagare med omsorg. Min föredetta kollega fick barn för snart ett år sedan och hon fick den mest bedårande lilla flicka jag på länge skådat, ett litet underverk. Jag valde att sticka en klassisk klänning i gammelrosa till denna lilla skönhet och den söta lilla elefanten Elijah i samma rosa garn. Hennes mamma har inte haft det lätt det senaste året och att sticka något litet extra till hennes lilla flicka kändes för mig som en fin sak att göra. Vissa får gå igenom så svåra saker i livet och det känns så otroligt orättvist ibland. Så att sticka den lilla klänningen och elefanten var mitt sätt att säga ”det är för jävligt och orättvist, men du är stark och vi är många som tänker på dig och stöttar dig”.

Det var roligt att sticka både klänningen och elefanten. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av att sticka klänningen, allt såg så proffsigt och svårt ut. Men det var faktiskt lättare än jag trodde och jag är nöjd med resultatet. Elefanten har jag stickat en gång tidigare till min brorson, så där kände jag mig lite mer säker.

IMG_1421FullSizeRender 

Majas trädgårdskofta

Vad hade jag varit utan min stickning, det är något jag ofta tänker. Ett liv utan skapande hade varit katastrofalt för min egna del. Jag har ett stort behov av att få vara kreativ och av att få skapa med mina händer. Stickningen passar mig perfekt på mer än ett sätt. För det första kan jag alltid utmana mig själv genom att öka svårighetsgraden på det jag stickar och lyckan är totalt då jag har klarat något jag innan trodde var omöjligt. För det andra kan jag bli självförsörjande på varma och vackra plagg till både mig själv och Eva. Jag skulle aldrig ha råd att köpa en handstickad tröja i hundraprocent ull till mig själv eller till Eva. För det tredje så känner jag att jag hela tiden befinner mig i en process där jag utvecklas estetiskt. Jag tränas både i form, färg och teknik. Enormt viktigt för mig.

Just nu stickar jag på Majas Trädgårdskofta som finns i Celia B. Dackenbergs senaste bok Sagornas StickbokBakstycket är klart och vänstra framstycket också, nu stickar jag på det högra framstycket. Jag måste få säga att det är en fantastiskt rolig stickning med lagom små utmaningar av teknik för mig. Då man först tittar på koftan ser allt så enkelt ut, nästan lite tråkig, rent stickmässigt. Men då man väl har börjat sticka och läsa mönstret mer noga så inser man att mönstret är fullt av små tekniska finesser som formar fram koftans vackra snitt. Det är en sann glädje att få sticka denna kofta och till skillnad för några år sedan så finner jag nästintill en njutning av att behöva repa upp bara för att få göra om och göra rätt. Ska bli fint att få se det färdiga resultatet.

IMG_1423

Vantarna Berceau

Det var verkligen länge sedan jag visade något jag har stickat, men det betyder inte att jag inte har stickat, så klart. Det har blivit en heldel och jag har tänkt att jag får lägga ut lite efterhand tills jag är uppdaterad igen.

I vintras slutade en kollega till mig på jobbet. Denna person är en oerhört ödmjuk, klok och kärleksfull person, så jag kände att jag verkligen ville ge henne något som en avskedspresent och självklart fick det bli något stickat. Denna person är hen hejare på 50 till 60-talet och hon har en stor favorit Stig Linberg. Så jag tvekade inte ett ögonblick att sticka de vackra vantarna Berceau av Maria Olsson som jag hittade på Ravelry. Det var roligt att sticka vantarna och resultatet blev bra. Jag hittade ett gammalt omslags papper från 50-talet jag har sparat som jag slog in vantarna med, så det blev ett lyckat paket både utanpå och inuti. Men det bästa var så klart att hon blev glad och jag hoppas att de ska hålla många år.

Skärmavbild 2016-01-07 kl. 11.56.17