Kofta till en liten

För ett par veckor sedan föddes ännu en flicka i vår familj. Min bror och hans fru fick sitt andra barn, en vacker flicka som nu är döpt efter vår mor. Det känns som om det enda jag gjort på sista tiden är att sticka små babygarnityr så denna gången fick det bli något helt annat. Jag valde att sticka en kofta ur boken Sparat skriven av Celia B. Dackenberg. Den minsta storleken är från 3 månader och jag valde ett lite tunnare garn, så förhoppningsvis kan lilla brorsdotter ha den ganska så snart.

Det är en rolig kofta att sticka. Ett mossmönster stickas över hela koftan som är i ett stycke. Det var roligt att även välja en annan färg än de typiska babyfärgerna och ännu roligare att få välja lite färgglada knappar. Jag hoppas att den ska värma liten under kalla höst och vinterdagar.fullsizerenderimg_2308

Målningar från förskolan

Idag gick jag och Eva igenom en stor rulle med målningar hon fått med sig hem från förskolan. Det är ett urval av det gångna året som pedagogerna har valt att spara. Det var härligt att dra ut målning efter målning ur rullen. Vilka färger!

Eva går på en waldorfförskola och inom waldorf använder man sig av en målarteknik som heter vått i vått. Det innebär att man fuktar ett papper med en blöt svamp och sedan målar man på det medan pappret är vått. Det leder till att all färg sprider sig väldigt lätt över pappret. Jag mins från mina skolår att det både var roligt och svårt att måla på det viset. För jag gillade att kunna kontrollera det jag målade, jag ville kunna göra en tydlig linje och färglägga, vilket är svårt då allt flyter ut. Men jag tycker det är perfekt att börja sin målarkarriär på detta sättet. Jag tror mycket på vikten i att kunna uppskatt glädjen i färgerna, att kunna fylla ett helt papper med en stark röd färg, vilken härlig känsla. Eller varför inte måla med två färger och se hur de flyter ihop med varandra.

Men det roligaste var nog att sitta i köket och titta på alla bilderna med Eva. Hon har visat och berättat vad allt föreställer. Att det faktiskt kanske var från början så att hon enbart målade med blått för att det var roligt att måla med blått och inte att det var meningen att färgens rinningar skulle bli en massa människor som går på rad spelar ingen roll. Det är bara fint att sitta bredvid henne och lyssna till hennes förklaringar samtidigt som vi beskådar och berömmer alla konstverk.fullsizerender

En längtan till skogen

Igår läste jag Tomtebobarnen för Eva som godnatt saga. Jag älskar sagor i alla des former, men just denna är speciell, den är så mycket barndom för mig med många andra. Men det är inte bara en saga, det är en resa ut i vår skog. En skog jag allt för sällan besöker, en skog som kan kalla på mig utan ord, mer som en viskning, en skog jag saknar.

Skogen är magisk, det är där det okända finns. Det är där trollen bor bakom stora stenar, där småfolket bygger bo i mossa och trädtopp. Det är där djuren lever och föder sina ungar. Det är där i gläntan älvorna dansar en tidig höstmorgon. Det är där våra väsen finns, men inte syns. Det är där älgen sakta, steg för steg tar sig från träd till träd för att gnaga av barken en kall vintermorgon. Det är där skogsrået stilla väntar bakom en tallstam för att betrakta människans stig genom skogen. Det är där vi kan fylla våra skafferier med bär och svamp om hösten Det är där vi kan andas för att finna ro och glädje.

Skogen är så mycket!

Den norrländska skogen är min barndomens skog. Det var där jag följde med min pappa i kallaste vintern för att hitta de bästa träden att fälla till virke. Det var där jag satt och gungade på den fallna tallens stam, längst ut, med röd näsa och snöfyllda vantar. Det var där jag och min bror byggde kojor om sommaren och där jag skräckslagen red barbacka på gårdens hästar. Det var vid skogens stilla innersjö som pappa gjorde egna metspön åt mig och min bror en varm sommardag. Det var i den skogen jag har brände solbruna sommarben på brännässlor nästan lika höga som mig själv.

Det var där jag lärde mig älska skogen!img_2019img_2018

En kasse glädje

Att ha stickning som livselixir och terapi kan vara en kostsam historia då fina garner oftast är dyra. Som ni säkert förstår är inte det passande för en fattig mamma som jobbar med att bli skuldfri. Men stickningen är det jag har under ensamma kvällar och det är det jag ser framemot under långa dagar med arbete och vardagsbestyr. Stickningen ger min estetiska sida utmaningar och möjligheter till att utvecklas. Att jag för bara lite mer än fyra år sedan enbart stickade långa, smala halsdukar och enklare tumvantar känns främmande. Stickningen för mig är att unna mig något extra, något som skänker mig glädje, ro och lyx i vardagen.

Jag har löst garnfrågan genom att kompromissa. Ibland köper jag väldigt billiga garner som är inom en viss stickkrets inte okej att införskaffa. Det på grund av att leverantörerna också ger bort gratis stickmönster som allt för för ofta har kopierats av redan befintliga mönster som säljs av den som ritat dem. Självklart inte okej, men dessvärre måste jag även se till min egna plånbok. Men jag köper också väldigt mycket garn via en sälj-Facebooksida vi har här i Järna och det till väldigt bra priser för kvalitétsgarner.

Men det jag tycker är vackrast bland garner är växtfärgat ullgarn. Det är ett levande garn som ger en färgnyans som är omöjlig att efterlikna i stora skalor. Om jag hade tiden och kunskapen skulle jag färga själv och vem vet, kanske är det möjligt då småbarnsåren är över.

Då kan ni förstå min glädje över att idag ha köpt en hel påse med växtfärgat garn av en kvinna som färgat det själv med växter från kök och natur. Det är så mycket att jag kommer kunna sticka koftor till både mig och Eva och jag betalade enbart 250:- för allt och fick det dessutom hemkört.

Tänk att en kasse med garn kan inbringa en så stor glädje!fullsizerender

Min dotters tankar

”Mamma, jag vill att du lämnar mig ifred, jag vill att det ska vara tyst, lugnt och stilla så att jag kan tänka”.

Så sa Eva till mig i går kväll då hon skulle sova. Hon greppade sin kanin och kurrade ner sig lite extra under täcket. Hennes tankar är många och stora, större än vad jag faktiskt förstår och uppfattar alla gånger. Hon tänker mycket på sina systrar och sin bror, hon saknar dem. Hon tänker också mycket på sin pappa och saknar honom.

I nästa stund, direkt efter det att hon sagt att hon ville bli lämnad i fred, vänder hon sig till mig och säger
”Mamma, jag vill ha dig”.
Och jag vill ha dig, svarar jag.

Vi kramas och pratar, hon och jag. Hon pratar om allt, det kan gå fort i vändningarna. I nästa stund berättar hon om att hon inte fått sjunga en viss sång på dagis för att en kamrat sa att hen inte ville lyssna på den mer.
”Men mamma, visst får jag sjunga vad jag vill om jag vill”?
Ja det tycker jag, svarar jag.

Hon upptäcker så mycket nu, om sig själv, om andra och om livet. I somras låg hon i en hängmatta och tittade upp mot himlen och sa ”Mamma, vilken tur att stjärnorna inte ramlar ner på oss”.
Ja det är tur, blir mitt svar.
”Mamma, visst finns det lava inuti jorden”?
Ja visst gör det det, svarar jag.
”Mamma, längtar du efter din mamma, min mormor”?
Ja det gör jag, svarar jag.
”Mamma visst finns det dinosaurier i himlen hos mormor, men inte köttätare”?
Ja, det kanske det gör, svarar jag och ler.
”Men mamma, finns Pippi Långstrumps mamma hos mormor, sitter dom på ett moln i himlen”?
Ja, det tror jag att de gör, svara jag.

Jag påminner mig själv om och om igen att det finns så många stora och viktiga tankar i henne och jag borde fråga oftare vad det är hon tänker på. Jag borde oftare berätta vad jag tänker på så att vi kan dela våra tankar, hon och jag.

Min dotters tankar är lärorika och så viktiga, för mig, för henne och för världen!img_1997

En måndag hemma

Lördagen var som ni vet alldeles underbar och gårdagen blev bara strunt. Jag vaknade vid fem på morgonen och hade ont i magen och magsjukan var ett faktum. Jag blir sällan jätte sjuk då jag har magsjuka, men jag var rätt så trött och utslagen under dagen igår. Stackars Eva som var tvungen att hänga med en sjuk mamma. Hon gick i nattlinne hela dagen och åt typ bara frukostmat och pannkakor hela dagen. Hon blev så ledsen då det blev kväll och hon insåg att vi inte skulle gå ut och träffa några vänner alls den dagen. Och idag var vi tvungna att stanna hemma också, jag mår bra nu men risken för att jag smittar finns ju kvar och jag vill inte att någon annan ska behöva bli magsjuk i onödan.

Men idag har vi i alla fall ätit riktig mat och så har vi varit ute i det fina vädret. Eva fick hoppa studsmatta och vi spelade fotboll en bra stund. Att se henne hoppa av sig all lagrad energi från gårdagen var härligt. Hela hon sprudlade av glädje och hoppade högre och högre och högre!fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderimg_2410fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderimg_2424

Under Tallarna

En sådan dag vi har haft idag, Eva och jag. En förmiddag här hemma, Eva har lekt och jag har kokat äppelmos och stekt äppelpannkakor i pyjamas. I all hast bestämde jag med en kär gammal vän att vi skulle ta en promenad med barnen till en magisk plats som heter Under Tallarna som ligger ett stenkast i från Norrtuna där vi bor. Vädret har varit på vår sida, igen, till en början blåsig men med klarblå himmel och strålande sol. Jag rullade ihop ett gäng pannkakor med egen kokad äppelmos i, en otroligt lyxig känsla, till massäck och sedan gav vi oss iväg.

Under Tallarna är ett kooperativ som drivs av fem personer med olika bakgrund. Jag har alltid vetat att det existerat eftersom två av de som driver stället är barn till min mammas vänner och som jag delvis har vuxit upp med här på Norrtuna, men under åren har vi befunnit oss på olika platser och på så vis aldrig hållit kontakten. Men då min fina vän jag gick dit med idag är syster till en utav dem har jag hört mycket om platsen, men jag har helt enkelt aldrig kommit iväg för att bekanta mig med stället, vilket känns konstigt efter en underbar dag på en sagolik plats. Jag finner det svårt att i korthet beskriva Under Tallarna mer än att de driver ett litet jordbruk med fantastiska odlingar. Ankor och katter mötte vi idag, men jag har helt för mig att det har pratats om andra djur också… Men det är så mycket mer än en plats för jordbruk, det är en plats att vara på och att mötas. Och det är just det vi har gjort idag, bara varit och träffat ett helt gäng med varma och glada människor.

En sådan vacker plats som vårdas med en så stor enteuasm och kärlek ger resultat. Att promenera upp för den lilla allén innan man kommer upp till den öppna platsen som ligger precis vid skogsbrynet är magiskt. Solen skiner och träden sträcker sina färgsprakande lövkronor högt, högt upp mot skyn. Det strömmar musik ut ur det nybyggda utomhusköket. Någon arbetar i köket, en annan i odlingarna. Ankorna ligger och sover under en målad husvagn och allt är bara så fint. Eva känner sig som hemma direkt, det är ett stort äventyr som ligger framför hennes fötter. Hon ser sig om, tittar och rusar under glädjetjut till den ena upplevelsen till den andra. Jag strövar efter och ler. Vi vuxna dricker kaffe i solen, Eva äter pannkakorna och hennes kompis väntar på henne, han vill leta efter ankorna! Det visar sig att det vankas pizzor som ska lagas i den egna vedeldade ugnen och alla blir satta i arbete. Någon gör deg, en annan plockar tomater, den tredje eldar i ugnen och jag passar barnen. Äpplen pressas på plats och alla får smaka, pizzorna är gudomliga och jag vill inte gå hem.

Ett stort tack till er gästvänlighet Under Tallarna, tack för att vi fick komma och för att vi på ett så naturligt sätt fick bli en av er. Nu sover min Eva med rödrosiga kinder och drömmer med all säkerhet om både skateboardramper, ankor, blommor, katter och ett helt gäng underbara människor, tack!img_2363img_2345fullsizerenderimg_2355fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderimg_2376fullsizerender

Höstbad i löv

En underbart stormig höstdag har det varit idag och jag och Eva har varit lediga. Vi brukar lyckas fylla de lediga dagarna ganska så bra med små äventyr som oftast blir lyckade. Men jag vill alltifrån påstå att Eva och jag går skrattande genom livet, ständig överens med varandra och att vi lever i en konfliktfri vardag. Så är det sällan i livet. Vi bråkar hon och jag… Många gånger är min trötthet en stor bov i det hela. Det är svårt att ständigt vara utvilad och på topphumör. Oftast är det i slutet av dagen jag börjar bli trött, av naturliga själ och då är inte tålamodet det samma som på förmiddagen.

Men som ni säkert förstår väljer jag allt som oftast skriva om våra gemensamma stunder som är glädjefyllda, som idag då vi hittade en gata full av vackert nedblåsta höst lönnblad i de vackraste färgerna. Det var omöjligt att inte kasta sig ned i drivorna, sparka runt och kasta upp stora tjog upp i luften för att sedan se löven singla ned igen. Eva var tvungen att bara spara ännu en bit av hösten och stoppade barnvagnen full av löv och fickorna lika så. Förra året kände vi likadant inför alla vackra bladen, här kan ni läsa och se bilder från förra årets höstbad i löv. En ljuvlig stund, ett minne att bevara och minnas då de stunder oenigheterna oss emellan gör ont och skaver.  fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderimg_2340fullsizerender

Kryddigt Äppelsmör

Alla dessa underbara äpplen, så som jag har bläddrat i kokböcker och funderat på olika goda recept, vad ska jag göra av alla dessa goda äpplen? Det blir så svårt att välja då det finns allt ifrån traditionellt äppelmos till kryddig chutney. Min paroll blir, varför enbart välja ett fåtal alternativ då jag kan välja många olika?

Det första jag gjorde var Kryddigt Äppelsmör som var ett tips från en god vän till mig. Och himmel så gott det blev! Jag kan varmt rekommendera det goda äppelsmöret till alla som gillar äpplen, marmelad och kryddor med smak av julen.

Jag har använt mig av ett recept från Svenska Dagbladet.

1,5 kg äpplen
3 dl vatten
4 dl äppelcider
1 citron, saft och finrivet skal
900 g strösocker
2 kanelstänger
1 vaniljstång
1,5 tsk kardemumma
En nypa salt

Gör så här:
1. Skölj äpplena och dela i fyra delar med skal och kärnhus kvar.
2. Koka på svag värme i vatten och äppelcider i tjockbottnad gryta. Rör försiktigt på botten tills äpplena faller sönder.
3. Ta upp och kör genom passertillsats eller mosvagga.
4. Häll ner moset med socker, citron och kryddor i ren gryta och låt koka på svag värme i 30 minuter. Rör då och då om så att det inte bränner.
5. Häll upp i varma, väl rengjorda burkar.

Lycka till!img_2285img_2286fullsizerender

Att våga drömma

Att våga drömma är både lustfyllt och lite skrämmande. Men jag tillåter mig drömma, jag vill drömma. Jag vill låta mig tro att jag har samma möjligheter som alla andra, om inte nu så längre fram. 

Det är skillnad på mina drömmar och mål. Drömmarna är just drömmar men jobbar jag hårt och kanske med en gnutta tur kan de gå i uppfyllelse. Mina mål är sådant som ska uppfyllas utan omsvep. Mitt mål prio ett är att Eva ska ha samma förutsättningar som alla för att få ett bra liv. Men drömmarna, å så ljuvliga och svävande de är.

Jag har en dröm jag knappt ens vågar tänka. Jag har en husdröm, huset jag gått förbi sedan barnsben, huset med den vita fasaden, huset med det vackra fönstret med flerfärgsglas och den fina verandan. Huset jag aldrig ser någon gå in i, det som ligger ovanför stenmuren med graffiti målat i silver. Jag drömmer att det en dag blir mitt, att jag och Eva kan bo och leva där. Tillåter jag mig utveckla drömmen så ser jag mig åldras i det huset, ser mig själv sittande i verandan med stickning och en katt spinnande vit mina fötter. Drömmar är just drömmar och svåra att uppnå, men de är underbara och ger mig hopp om framtiden. 

Jag tillåter mig drömma, jag vågar drömma mer och mer. Jag vågar tro på mig själv och min framtid. Kanske en dag slår drömmen in och kanske en dag öppnar jag dörren till mitt vita drömhus!img_2310img_2311