Gemensamma nöjen

Idag åt Eva och jag rester vilket är drömmen för den ensamstående. Då behöver jag bara värma upp maten, inte stå vid spisen och lagga mat från grunden, vilket i sin tur leder till att jag får mer tid till Eva. Det är en så härlig känsla att kunna fråga henne vad hon vill göra då vi kommer hem, helt på hennes villkor. Hon valde att bygga tågbana, hon har alltid gillat att bygga och rada upp saker, så detta är en favorit lek. Det visade sig vara extra roligt för våra katter också eftersom vi har ett batteridrivet lok till tågbanan blev det en rolig lek för dem att följa. Pella tyckte det var mest intressant, hon tassade efter tåget hela tiden och lade sig på rälsen som ett stort kattberg.

Vi lekte i lite mer än en timme och Eva gick och lade sig mycket tillfreds med eftermiddagen. Nu har jag tågbanebygge i hela vardagsrummet som jag snubblar runt på, men det var det värt! fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerender

Annons

Att skapa

Min Eva använder sig själv som målartavla mer än ofta och jag hindrar henne sällan. Hon hade en period då hon stämplade sig med en liten rödstämpel runt ögonen, eller på ögonen och då sa jag nej för det såg ut som om hon fått en blåtira. Men annars så får hon fritt fram. I somras hade hon en period av att måla sitt egna skelett på kroppen i full skalla. Hon gick så långt att hon också ritade matstrupen där köttbullar åkte ner och ”kisskanalen”. Självklart fick hon också ett hjärta.

Hon vandrade runt som ett levande konstverk och jag hjälpte henne fylla i linjerna då de blev för svaga. Det är fint att hon inte har begränsningar i sitt egna skapande. Hon gillar att pröva sig fram vilket i sin tur kan leda till nya upptäckter och enastående konstverk. Hon brukar också måla med vattenfärg i badet. Hon målar badkaret i regnbågens färger som sedan rinner ned i vattnet. Hon målar på sig själv och på väggarna. Det är en fröjd att se henne då hon tystnar och ”försvinner” in i målandet.

Jag önskar att vi hade mer tid för detta hon och jag. Att måla, rita, klistra, klippa, bygga, att skapa. Men allt har sin tid, är det inte så?img_1684

Höstbad i löv

En underbart stormig höstdag har det varit idag och jag och Eva har varit lediga. Vi brukar lyckas fylla de lediga dagarna ganska så bra med små äventyr som oftast blir lyckade. Men jag vill alltifrån påstå att Eva och jag går skrattande genom livet, ständig överens med varandra och att vi lever i en konfliktfri vardag. Så är det sällan i livet. Vi bråkar hon och jag… Många gånger är min trötthet en stor bov i det hela. Det är svårt att ständigt vara utvilad och på topphumör. Oftast är det i slutet av dagen jag börjar bli trött, av naturliga själ och då är inte tålamodet det samma som på förmiddagen.

Men som ni säkert förstår väljer jag allt som oftast skriva om våra gemensamma stunder som är glädjefyllda, som idag då vi hittade en gata full av vackert nedblåsta höst lönnblad i de vackraste färgerna. Det var omöjligt att inte kasta sig ned i drivorna, sparka runt och kasta upp stora tjog upp i luften för att sedan se löven singla ned igen. Eva var tvungen att bara spara ännu en bit av hösten och stoppade barnvagnen full av löv och fickorna lika så. Förra året kände vi likadant inför alla vackra bladen, här kan ni läsa och se bilder från förra årets höstbad i löv. En ljuvlig stund, ett minne att bevara och minnas då de stunder oenigheterna oss emellan gör ont och skaver.  fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderimg_2340fullsizerender

Barn och jobbet

Att vara förälder och mitt specifika fall att få vara mamma är magiskt. Att få följa min dotter genom livet är en gåva jag aldrig kommer kunna tacka nog för. Jag har lovat mig själv att aldrig sätta henne i andra rummet, att låta arbete, vänner eller familj gå före henne. Sedan jag blev ensamstående på heltid är det många som har frågat om det inte är jobbigt att vara själv, att aldrig få ”egen” tid och att inte komma ut och göra saker. Mitt svar är ständigt ett tydligt nej, det är inte svårt eller jobbigt att avstå från detta. Det är en kort tid i livet det kommer vara så, snart är hon större och kommer bara tycka det är roligt att kunna sova över hos en kompis eller varför inte följa med sin mamma på äventyr? 

Men det är inte alltid helt lätt att få till arbete och ensamstående med barn livet. Jag har ett arbete där jag ständigt kan utvecklas, men det krävs lite input från mig själv, att jag lägger tid och vilja i det. Jag gör så gott jag kan på arbetstid, men ibland känner jag att jag hade velat lägga lite extra tid på det hemma också, men det gör jag inte. Jag tror inte att det är bra för mig att först jobba från 8-16, efter det vara en glad mamma till 19.30 och att sedan sätta mig och jobba tror jag är ohållbart i längden. Jag måste vara oerhört försiktig så att jag inte tar ut mig, jag måste lära mig att vårda mig själv. Vilket stickningen hjälper mig med, jag tycker det är så otroligt roligt att sticka så jag har svårt för att göra något annat på kvällarna. Men ska vi prata om något som känns svårt som ensamstående så är det just detta, att inte kunna göra lite mer för mig som arbetskvinna, inte som mamma eller privatperson.

Jag försöker se mig själv som en stark och självständig kvinna, mamma och kollega. Så länge jag tar hand om mig själv och har koll på min kropps egna varningssignaler så kommer jag klara av alla tre rollerna.

Och ej att förglömma, jag har världens bästa morot för att nå alla mina mål i livet, min Eva!FullSizeRender.jpg

Lussekatter i september

Ett av mina bästa tips för att få det lite extra festligt då man har barn är att baka. Det finns fler fördelar med det. Det är en otroligt rolig sak att göra tillsammans och dessutom får barnet vara med från grunden, de ser vad som är i och kan provsmaka på både mjöl och rått ägg. En annan fördel är att det faktiskt inte är så dyrt om man satsar på lite enklare bakverk. Och en av de viktigaste aspekterna, jag som förälder vet vad som är i och jag kan välja att göra det helt ekologiskt eller mindre sött.

Idag jobbade jag fastän jag inte brukar göra det på fredagar. Men jag jobbade inte hela dagen, jag hämtade Eva kl 13 på dagis. Det är en sådan lyx att ha hela eftermiddagen på sig att hitta på något, vad som helst egentligen. Nu då det börjar bli lite mörkare och lite svalare tycker jag att det är mysigt att gå hem och bara boa in sig. Jag frågade Eva vad hon ville göra och hon basunerade ut att hon ville göra kattbullar, sådana man bakar vid jul. Hon ville helt enkelt baka lussekatter!

Jag hade faktiskt ett par paket saffran från förra julen och ett stort paket margarin i kylen. Så varför inte, det är klart att vi skulle baka lussekatter i september.

Sagt och gjort. Vi travade hem och satte en deg och gjorde många fina lussekatter. Det är verkligen roligt att just baka lussekatter med ett barn för de har oftast otroligt roliga idéer till olika lussekatter. Eva gjorde en sköldpadda, en stor katt, en spindel, en blomma, en vanlig lussekatt och två små ägg.

Efter kvällsmaten mumsade vi i oss så många bullar vi orkade som vi doppade i saft. En fin start på helgen!

fullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerenderfullsizerender

Midsommar

Midsommar är en vacker högtid som jag har starka minnen av både från barndomen, ungdomen och vuxenlivet. Det är min och Evas andra midsommar här i Järna, förra året regnade det från morgon och kväll och vi firade hemma med en vän och hennes son. Men i år ville jag hitta en majstång, musik och dans för att kunna ge Eva egna minnen, ge henne en barndomens midsommar. Tyvärr så har vädret varit det sämsta för mig, det har inte regnat men det har varit tungt, grått, varm och fuktigt. Jag får så otroligt ont i huvudet av det vädret, men vad gör man inte för sitt barn, det är bara att ta några tabletter och fortsätta med dagen.

Vi gick ned till Järnas lilla bygdegård Rönneberga som utlovade ett traditionellt firande. Utan bil gäller det att planera och komma iväg i tid för att hinna utan att stressa. Vi gick ett par timmar innan det började för att hinna plocka blommor till mammas (mormors) grav, handla bröd och framförallt kunna titta på allt vi ville titta på. Det var en fin promenad som är precis lika viktig för dagens innehåll som själva firandet.

Eva ville inte dansa runt majstången, men hon stod gärna bredvid och tittade på och vi dansade de två sista danserna bredvid den stora ringen. Sedan gick vi den långa vägen hem där vi gjorde en jordgubbstårta som vi inte på långa vägar orkade äta upp själva.

Bortsett från min huvudverk som gör att jag känner det som om jag går runt i en bubbla har det varit en bra dag. Men nästa år vill jag fira med vänner och/eller familjen, det blir lite ensam bara hon och jag. Nu sover hon tungt i sängen och jag sitter ensam kvar med en kanna te, stickning och katterna. Glad midsommar önskar jag er som har tid för att kika in här, till mig och Eva!

FullSizeRenderFullSizeRenderFullSizeRenderFullSizeRenderFullSizeRenderFullSizeRenderFullSizeRenderIMG_1670IMG_1674

Tiger-regnbågs-katt

Dagarna vi kallar vardagar är de dagar där det egentligen händer som mest. Mina dagar är indelade i fyra block, morgon, arbetsdag/dagis, eftermiddag/kväll med Eva och sedan ett par timmar för mig själv. Men helgerna ser annorlunda ut, då lyxar jag med att sova lite extra i soffan medan Eva tittar lite på morgon-tv och sedan börjar hon leka. Det är alltid lika spännande att vakna för att se hur vårt hem eller hur hon själv ser ut. I måndags vaknade jag till en glad tös som ville rita. Jag mumlade att det är klart att vi kan rita och att hon fick gå ut i köket och plocka fram allt så skulle jag bara trassla mig upp från soffan. Ett par minuter senare kommer jag insnubblande i köket där jag blev mött av en tiger-regnbågs-katt! 

Jag har aldrig mage att bli arg över dessa konstnärliga kroppsmålningar, en gång hade hon ritat sig över hela armarna, magen och ansiktet. Men hon själv är så nöjd och stolt och hon vill absolut inte tvätta sig på kvällen, hon vill ha kvar dem så länge som möjligt. Och jag tänker att det är klart att de får vara kvar, att det är ett sätt för henne att uttrycka sig och ett sätt att bygga upp en identitet. Men under den perioden hon ritade sig med röda pennor runt ögonen, så att det såg ut som blåtiror var det svårt att inte ta fram tvättlappen.

FullSizeRenderFullSizeRender

De finaste dagarna

Äntligen är sommaren här. Eva har frågat mig flera gånger om det verkligen är sant att det är sommar. När jag bekräftar att nu är det sommar frågar hon istället ”på riktigt, mamma”.

Det är så mycket enklare på sommaren. Det är ljust, varmt och så mycket lättare att andas. Allt det gröna runt om kring mig ger mig bokstavligen styrka och nya krafter. Jag är så totalt förundrad över växtligheten. För ett par veckor sedan då allt var så där ”ny grönt” sträckte jag ut min hand och lät den vidröra vid de nya små bladen på björken, boken, aspen och eken samtidigt jag promenerade till jobbet. Eva har plockat färska små granskott som vi tuggat i oss. Och nu så har blommorna kommit, så som jag älskar dem. Jag kan inte låta bli att plocka bukett efter bukett. Hela vårt hem är fullt av små blomsterbuketter. Blommornas färger, dofter och form gör mig genuint lycklig.

Det finaste är att få gå med Eva och plocka dessa buketter för då handlar det om så mycket mer. Då ser vi myrorna på marken, fjärilarna i luften och humlorna i blommorna. Vi känner och luktar på blommorna. Jag minns mina barndomsfavoriter bland vår flora och jag mins att jag trodde man kunde göra smör på smörblomman och att jag försökte ringa i blåklockan. Dessa varma, lediga sommardagar är våra, mina och Evas, de finaste dagarna!

FullSizeRender

Eva & Katten Stina

Tänk att vi har varit kattägare i snart ett år. Våra katter är underbara, jag älskar dem båda. Men nu ska det handla om Eva och katten Stina.

När Eva och jag flyttade till Järna var det bara hon och jag, vilket kändes mycket ensamt. Från att ha levt i en familj med två vuxna, två till fyra barn och en stor schäfer var det kanske självklart att det blev tomt med bara mig och Eva. Redan innan vi flyttade lekte jag med tanken på att vi skulle ha katt då vi fann vår plats i Järna och så blev det. Två fina bondkatter som nu har vuxit sig stora.

Redan efter ett par veckor skapades ett speciellt band mellan Eva och Stina. När Eva badade kom Stina efter och vi fick ställa en pall åt henne bredvid badkaret så att hon kunde vara med. När Eva bygger sina kojor och landskap så vet vi att snart har hon Stina som inneboende. Det finaste är då Eva är sjuk, då lämnar inte Stina hennes sida. Stina vakar över Eva då hon ligger febrig i soffan, lägger sig nära och sover stilla.

Vänskapen mellan barn och djur är något unikt och mycket dyrbart som jag vårdar ömt. Om allt går som det ska så kommer Stina finnas vid Evas sida tills hon blir stor. Hon kommer bli barndomskatten som får en egen plats i hjärtat och som följer en igenom hela livet.

IMG_0908IMG_0890IMG_0894

Vardagen

Dagarna kommer och går, en efter en och många gånger känner jag att de ser allt för lika ut, att jag har fastnat i det klassiska ekorrhjulet. Jag går upp på morgonen, väcker Eva, fixar frukost och klär oss. Går till dagis och sedan jobb. Arbetar mina timmar, går till dagis och sedan hem. Lagar mat, pysslar om katterna, lägger Eva. Ett par timmar enbart för mig själv… Sedan är det morgon igen och det upprepar sig igen. 

Men sedan skrattar jag åt mig själv och mina tankar. Mina dagar är inte den andra lik, mitt liv är i ständigt rörelse. Dagarna kan egentligen inte vara mer olika varandra än vad de är nu och det tack vara Eva. Att leva med en fyraåring är ett äventyr och jag lär mig något nytt för varje dag som går.

Vi befinner oss just nu i en mycket harmonisk tillvaro. Vi kommer bra överens och kan verkligen diskutera saker. Bara för ett halvår sedan kunde vi båda tappa tålamodet och det var inte allt för ovanligt att det blev bråk. Men nu flyter det på för det mesta, hon vet hur dagen ser ut och finner både lugn och frihet i det. Vi upplever vardagens små äventyr tillsammans och kan verkligen njuta av att äta den hemlagade glassen tillsammans eller titta på blommorna som växer så det knakar i våra krukor på balkongen. Eva berättar om sina äventyr på dagis och jag om mina på jobbet. Eva bygger egna världar av stolar, kuddar, leksaker, möbler, kläder och mjukisdjur. Jag lagar mat och hon står bredvid på sin pall och lagar mat åt sin kanin. Hon masserar mina axlar och jag kliar hennes rygg. Eva hittar på olika roliga buss och uppståt som jag både uppskattar och ibland tröttnar på. Vi skrattar åt varandras roliga grimaser då vi står framför spegeln i badrummet och ibland dansar vi till hög musik i köket. Hon läser egna små sagor för mig och jag går igenom bokhyllans lager av barnböcker. Hon cyklar och jag springer efter. Vi luktar på vårens blommor och hon visar mig alla olika kryp hon hittar på vägen hem från dagis.

Så inte är mina dagar lika och inte är de långtråkiga. Jag har min egna superhjälte som förgyller vardagen!

FullSizeRender